Kärlek.

Det är nästan en månad sen jag senast skrev i bloggen. Jag har befunnit mig ute i Märkligheten. I den verkliga märkligheten, eller märkliga verkligheten, där Vackermannen fortsätter och fortsätter med att tycka om mig. Och jag honom. Och där mina stickprojekt plötsligt övergår till att vara Riktigt Fina Grejer, sånadär man skulle vilja KÖPA om man fann dem till salu någonstans. Där tandläkarbesök faktiskt går att överleva. Där vänskaper växer och djupnar. Där jag kan resa norrut med min Vackerman för att tanka kärlek och rötter från släkt och vänner i en vecka, och sedan nöjt åka HEM till Sherwoodskogen.
Där jag får ett par långfärdsskridskor av min presumtiva svärfar, och faktiskt längtar efter att få testa dem fastän jag har stark och envis respekt för det där med isars nyckfullhet. Där samtal förs om Viktiga Saker.

Där ett nytt år tagit sin början. 2012. Kärlekens år.
Nu kan man lätt förledas att tro att jag syftar på att Vackermannen finns i mitt liv, och visst är det en del i det. Men det är så mycket mer. Så mycket större.
Detta år blir ett bra år. Ett snällt år. Ett hjärtevarmt och öppet år. Ett lyckoår.

Där jag idag (eg onsdag) tagit farväl av min fina vän Lollo. En ledsen dag. Men fin. Särskilt som jag var i sällskap av flera av våra gemensamma vänner. Samhörighet i det ledsna, glimtar av glädje och fniss, och massa massa värme.
Och Vackermannen slog rekord i omtänksamhet.

(Bilden: Lottahand. Lollohand. Sommaren 2011.)


Lev mjukt (och ge kärleken näring)
/Lotta