söndag 26 december 2010

Jag är bra på att tappa taget, när det ruskas för mycket i min verklighet.
Så jag tar mina blåmärken och skrubbsår och kryper in under filten
och vilar mig i form.

Kaffe.
Bok.
Hundens mjukmage
och några nävar näsdukar.

Det blir nog bra.

söndag 19 december 2010

Dag 09 – Min tro.

Jag tror att det finns nåt kärleksfullt, som är större än jag, och som är större och mer än jag någonsin kan fantisera ihop.

Det är allt.

lördag 18 december 2010

Dag 08 – Ett ögonblick..

du räknar
mina fräknar
med lätta fingertoppar

oj vad mitt hjärta hoppar!

jag är naken här i gläntan
solen lyser av förväntan

och du, du bara ler
jag älskar hur du GER

..mer!

fredag 17 december 2010

Dag 07 – Min bästa vän.

Jag är en såndär bortskämd och välsignad typ som har turen att ha flera riktigt nära vänner.
Men min allra bästa vän, det är nog Thess.

Allt jag vet om mig själv, vet också Thess. (I princip)
Allt jag skäms över och ångrar, alla mina karaktärsdefekter, alla mina fåniga drömmar, allt jag hoppats på och inte uppnått, alla stora glädjor och sorger, all bitterhet, självömkan, fåfänga..
Hon vet allt det, tillochmed det mörkaste mörka, och hon älskar och accepterar mig ändå. Som jag är.

Jag har flyttat hundraflera mil från min hemstad.
Jag önskar att jag hade kunnat ta henne med mig.

torsdag 16 december 2010

Dag 06 – Min dag.

Den här dagen har bestått av stickande, stickande och åter stickande. Och lite funderingar kring den liiiilla liiiilla julen jag ska fira i år. Hur ska jag få till skinkan utan socker eller annan sötning? Innebär det att jag måste göra egen senap? 'kliar sig i huvet'
Och vad ska Dejten få i julklapp?
Ett paket är redan klart, men sen då?
Jag vill ge FLERA små paket.
Men inget onödigt.
Bara sånt att uppskatta och bli glad av.
(Och inget som kostar en massa - det håller varken min budget eller mina värderingar för.)

Jag och jycken har skuttat i snön. Eller mest är det väl hon som skuttat.

Ja, och eftersom jag gillar att vara först med det allra senaste, så har jag skaffat SKYPE.
Himla fiffig uppfinning. :D

onsdag 15 december 2010

Dag 05 – Vad är kärlek?

Kärlek...

Det är det där varma, mjuka i magen
när man tittar på en nykläckt bebi
eller luddiga kattungar
eller de där vackra händerna i arbete
eller sin älskades leende

Kärlek är vad som gör
att man orkar våga vara sårbar
igen
och igen
och igen och igen

Kärlek
är rädslans motsats
(och motgift)

tisdag 14 december 2010

Dag 04 – Det här åt jag i dag.

Hurra, ett ENKELT bloggtema!

Ekologisk naturell yoghurt. Lyxade till den med lika ekologisk vanilj, skivade ner en banan och joxade ner en näve nötter. Gott!

Till middag falukorv, lite kokt potatis, och ost.

Lite poppisar framför TVn när jag lånade snällgrannens lägenhet (här hemma hoppar jag över att ha TV).

En måltid för lite - det är en fattig vecka.

måndag 13 december 2010

Dag 03 – Mina föräldrar.

Oj. Vilka tunga teman det verkar vara på min 'blogg-tema-lista'... Vad kan jag säga om mina föräldrar? Vad VILL jag säga om mina föräldrar?

Mamma dog för lite drygt ett år sen. Saknaden kommer i skov. Och ibland är det bara en massa sköna minnen som gör mig varm och glad i magen. Som när hon provade att rida, för en handfull år sen. Och travade (nåja, skumpade runt på den goa nordsvenskens rygg), medan hennes lyckliga skratt pärlade över hela nejden. Det var en magisk kväll. Och himlen var alldeles rosa.

Eller de kvällar och nätter när vi stått i hennes kök och målat tavlor. Tillsammans, men var för sig. Mötts ibland över en kopp kaffe, innan vi dykt ner bland färg och penslar igen.

Hennes händer. Så lika mina.

Och hennes stora varma hjärta. <3

*

Pappa.
Inte alls en lika självklar och enkel relation.
Särskilt inte när vi nyss hade återupptagit den.

Men den tar sig. Vi lär oss att kommunicera med varandra.
Och att våga prata även om det som är krångligt och svårt.

Min pappa.
Jag är glad att han finns i mitt liv igen.
Och jag i hans.

söndag 12 december 2010

Dag 02 – Min första kärlek

Min första 'riktiga' kärlek, måste ha varit Anders Johansson.
Lönlöst, förstås. Men kär var jag.
Många år senare ropade jag fast honom på en festival
- JOHANSSOOOOOOOOOOON!!!
..och jag fick faktiskt några månader med honom.

Sorgligt nog några av de mest kaotiska månaderna i mitt liv
(fast av andra skäl), jag var självdestruktiv, och jag dissocierade ofta och mycket och hade flashbacks. Förutom att jag grät, om inte jämt så nästan.
Hade det inte varit för det, så kaaanske.. man vet aldrig.
Han tyckte om mig. Alldeles på riktigt.

Nu finns han nånstans långt bort i Amerrkat, och har ett fint liv vad jag förstår.
Rätt åt honom.

Mitt liv är ganska fint det med.

Men jag tänker på honom ibland, med tacksamhet.
Och ibland med en liten liten undring om hur det hade kunnat bli
om det varit annorlunda...

lördag 11 december 2010

Dag 01 – Presentera mig själv..

Jag är inte så flitig med bloggandet, så när jag fick en lista av en vän, med 30 dagars bloggteman, så tänkte jag att detta.. kanske är en väg till att komma igång med skrivandet?

Det allra första temat handlar alltså om att presentera MIG.. well, here comes:

Alternativare - längtar ut till torp, ved, snöskottning, höns, fårskallar och självhushållning i den utsträckning jag orkar och kan. Trött på konsumtionshets, artificiellt liv och asfaltsdjungel.
Bohem.
Cyklar gärna, men bromsar i nerförsbackarna. Därför är det trevligt att ha jycken med på cykelturerna - ingen risk att farten blir för hög!
Del i helheten.
Enkel.
FengTjohejj. Bohemisk variant av det där andra som låter nästan likadant. :p
Ge det om du kan. Fin låttext, som jag identifierar mig en smula med. Dock känns det som att jag är mycket snack och lite verkstad just nu.
Hiskeligt oinsatt i det där med kallprat och socialt spel.
Intryckskänslig. Trasigt filter, som gör det svårt att sålla bort saker.
Jag. Jag försöker följa min egen kompass, leva mitt Lottaliv, istället för att vingklippa mig.
Kreativ.
Lapptroll. :)
Miljöpartist.
Närhet.
Olagom.
PTSD. Pensionär pga det och intryckskänsligheten.
Rötter.. är viktiga för mig. Särskilt som jag flyttat iväg från mitt ursprung.
Sinnlig.
Torplängtan.
Ull.
Värme.
Yxa.. jag har en liten fin en, en 40årspresent, som ligger och väntar på att få spänta ved i Längtanstorpets kök.
Återbruk!
Älskad - dock inte alla dagar av mig själv.
Öppen

Yippie.. jag klarade det!

lördag 14 augusti 2010

Har fått iväg ett första litet lass med saker till mitt tillfälliga bo.
Det känns skönt - nästan all packning har åkt härifrån. Bara det jag behöver tills jag är klar här är kvar, plus lite tavlor och skaparmaterial. Och de allra flesta möblerna. Men det är inte mer än vad jag rymmer på ett släp.

Hmm.. det är inte mkt bevänt med den här 'bloggen'.
Kanske blir det bättre. Snart. Sen.
Men just nu är den inte bättre än såhär.

Lev mjukt

torsdag 12 augusti 2010

Ett nytt liv.

Nej, jag är inte gravid. Det är mitt eget liv som är nytt.

Jag ska flytta från paradistorpet - första flyttlasset körs i helgen.
Jag har inte hittat nästa paradis ännu, så jag flyttar till ett tillfälligt bo medan jag letar.

Konstiga längtor och vill växer fram i mig.
Jag tycker om pelargoner. Helt plötsligt.
Och jag ska ha höns. Läser på om raser, och velar mellan Åsbo och Hedemora - vi får väl se vilken av dem som vinner till slut.
Jag längtar efter egen odling, och fyller mig med kunskap om det med - längtar efter att misslyckas (för det lär jag göra) och lista ut VARFÖR. Med lite tur lyckas jag med nån liten del också.
Har insett att jag inte ska bo i gårdshus, hur bra folk det än är på gården (däremot behövde jag det när jag flyttade ner. Paradistorpet var alldeles precis rätt).
Jag behöver ha det mer privat än så. Jag behöver att det är MITT hem, där jag bor (så gott en hyrd gård nu kan vara 'min'). Det behöver inte vara stort. Det behöver inte vara mil från närmaste granne. Men ja.. privat.
Jag vill också hamna närmare mina vänner. Tillfälliga boendet jag flyttar till är i 'rätt' område, så det gör det mycket enklare att leta, också. Glädje!

Fler längtor, drömmar och vill finns.. men jycken gnyr och gnäller om att få gå ut och busa med mig, så jag ger upp för den här gången.. 'ler'

Lev mjukt

måndag 19 juli 2010

Fast mark under fötterna...

Jodå, jag blev pensionär. Och jodå, jag flyttade till torpet. Precis lika kär i det när jag såg det i verkligheten som när jag föll för bilderna på det. Och gården det står på är en paradisgård.
Jag flyttade, och landade. Inte en såndär smidig liten landning, utan förstås en kraschlandning. En rejäl sådan.
Men den var av den goda sorten. En krasch som städar och bygger upp.
Och nu, när den är över, så har jag fastare mark under fötterna än.. än på urminnes tider.

Paradisgården ska säljas, så jag kan bara bo kvar i torpet till slutet av augusti.
Det är sorgligt, men det är okej. Det finns en annan plats för mig.
Jag kom mig i alla fall iväg från förvaringsboxen i stan.
Och när jag nu letar mitt nästa boende, så vet jag mer om vad jag vill ha och behöver.

Dessutom - den där fasta marken jag yrar om, den skulle jag inte ha kommit till om det inte vore för torpet, gården och människorna där. Så jag tackar helt enkelt Gud, Moder Jord, Universum, den högre kraften eller vad man nu vill kalla det, för min stund i paradiset.

Och går vidare med tillförsikt.

måndag 3 maj 2010

Pirr!

Jag har fått en förhandshint från försäkringskassan, och det pekar mot ett alldeles väldigt sannolikt 'ja'. Hurra! Lite lättare att andas, lite lugnare i själen..

Om ett par veckor bär det dessutom iväg söderut för att titta på hyrestorpet.
Längtar dit - längtar efter att bo, men längtar också efter att helt enkelt få titta, känna, andas.

Det är helt otroligt vilken bortskämd och välsignad liten människa jag är. <3

Livet.
Bättre
och bättre
dag för dag.

En dag i taget.

Lev mjukt
/Lotta

tisdag 27 april 2010

Fotarbete..

Väntar på försäkringskassans beslut. Pension eller ej?

Väntor är krångliga saker.
En del av krånglet är helt enkelt att jag inte har tålamod. Det går att arbeta med. Släppa taget, lämna över. Lita på att jag gjort det jag ska, gjort vad jag kan.

En annan del av krånglet har med mina trasigheter att göra. De trasigheter som gör att själva pensioneriet överhuvudtaget är aktuellt. Det är svårare att arbeta med.
Bara att andas, och leva sig igenom.

***

Magen mår bra.
Ärret har skrattgropar - en på varje höft - men jag tycker om dem också.
Vikten är nere på det jag vägde innan operationen, minus det som togs bort, så jag antar att det börjar vara ganska färdigläkt därinne, och ödem och annat har gett med sig.
När jag var som värst svullen efter op, så vägde jag fem kilo mer (än nu).
Rätt spännande att följa magens väg till sitt nya liv.

Har börjat cykla så smått, med hunden.
Det är bra för oss båda. Det är annars rätt svårt att hitta utlopp för all den energi som vill ut, men inte riktigt får användas. Det mesta jag vill göra involverar magmusklerna på ett eller annat sätt, och dem ska det fortfarande tas lugnt med om än jag inte längre behöver vara lika superförsiktig som de första veckorna.

***

Lite dämpat inlägg?
Jag är lite dämpad. Väntan.. är tung.

Lev mjukt
/Lotta

fredag 2 april 2010

Vägen är målet?

Jag längtar oerhört efter torpet. Nästan så att jag redan flyttat dit, fast inte fysiskt. Ser mina barfötter i gräset, morgonsolen, kaffemuggen. Ser gladstövlarna. Råkallt och surved. Spinna ull. Mata djur. Äta djur.

Jag längtar så att jag nästan inte lyckas njuta av här och nu.
Det är dumt. Det är ju här och nu jag lever.

Så - här och nu:
..så gör inte magen ont längre, utom när den tvärsväller jääääääättemycket. Då känns det som att jag ska spricka i ärret. Det ska jag förstås inte. Men känns så gör det i alla fall.
..har jag snart tillräckligt långt hår för att försöka fläta in ulldreads. YAY!!
..orkar jag promenera mycket längre med jycken. Fortfarande absolut inga långpromenader, men i alla fall mer än en snabbrastning!
..är jag jäääääääääättekär i allt det fina och bra som hänt, och kan inte se mig mätt på 'nya' magen. Längtar tills jag får provspringa den! Men tills dess är det fint att stryka lite på den och känna som jag känner.

Kärlek, mina fina.

måndag 22 mars 2010

Mamma är lik sin mamma...

Upptäcker att det där envisa görandet, helst när man absolut inte SKA, det har jag lyckats ärva. Är redan hemma hos mig själv - två nätter på sjukan och en hos pappa - och idag har jag klättrat i soffan och grejat med ampelblomman i vardagsrumsfönstret. Jag stretchar hur lång tid det tar mellan mina panodil-givor, och när jag är utmattad gör jag LITE TILL.

Var kom det här beteendet ifrån?
Och när?

***

På onsdag (i övermorgon) är det dags att åka till Sunderbyn för att ta stygnen på mitt halvmetersärr. Jag längtar tills det är gjort. Dels för att det känns tryggt att någon tittar närmare på alltihopa igen. Dels för att det blir lättare att lufta magen när jag har bytt från den här inpackningen av elastiska bindor, vadd och konstiga förband, till en gördel. Och den längtar efter att bli luftad, tro mig. Och dels för att det är ett tillfälle att ställa konstiga frågor igen. Jag är full av konstiga frågor.

***

Jag är inte bara full av frågor.. jag är också oerhört lycklig. Jag har det vackraste ärr som någonsin skådats. Jag längtar så det värker i hjärtat efter att få springa. Jag gråter av längtan och glädje. Irriterande nog nästan hela tiden. Gråter, och gör saker som jag inte ska.
Jag tror att de opererat bort lite känslomässigt skinn också - jag känner mig hudlös och feberkänslig på alla sätt och vis. Alldeles.. darrig. Och ny.
Var rädd om mig.

***

Kärlek, mina fina.
/Lotta

söndag 14 mars 2010

Förberedelser...

Det kretsar mycket runt magen nu. Nästan som att vara gravid, men inte med ett barn utan med mig själv. På nåt vis. Magen försvinner, och ett nytt JAG föds. Som aldrig riktigt har funnits förut.
Ett plattmagejag. Jag som har varit överviktig hela mitt vuxna liv.

Jag går omkring och stryker på magen. Spänner och slappnar av i magmusklerna. Liksom känner på magen från alla håll och kanter jag kommer åt. Kanske tar jag farväl?

Tre dagar kvar till operationen, och jag förbereder.
Laddar kamerans batterier, och mp3spelarens. Fyller spelaren med skön musik. Tvättar kläder. Letar bra, lätt (att hålla i) bok.
Borde antagligen fundera på vilka saker jag behöver när jag kommer hem igen, och se till att de är i rätt höjd och lätta att komma åt.. men det känns för abstrakt - jag får ringa en vän när jag väl är hemma, och be den komma och hjälpa mig att flytta om saker och ting.
Jag kommer att bli borta ungefär en vecka. Först på sjukhuset, tills de dragit drän och sett att jag funkar och håller. Och sen hos pappa, tills det känns som att jag både vågar och klarar att vara ensam. Tuni får stanna hos pappa en vecka extra, om jag inte känner mig extremt superduperpigg och aktiv... och det tror jag ärligt talat inte.

Som sagt, livet kretsar kring magen just nu. Kanske inte jätteintressant att läsa, om man inte själv ska göra eller har gjort en liknande operation. Men jag skriver ju inte för nån annan. Jag skriver för mig.

Lev mjukt, mina fina!
/Lotta

lördag 13 mars 2010

Makeover...?

Mitt liv genomgår någon slags makeover just nu..

Mamma har dött. Cancern återkom, med all kraft den hade. Min vackra starka mamma dog en tidig decembermorgon med sin hand mellan mina båda. Jag är glad att jag fick följa henne så långt på vägen, på den allra sista resan. Glad också att cancern varnade, och att vi fick fem veckor att prata, gråta, sjunga tillsammans och VETA, innan slutet kom.
Livet är väldigt annorlunda utan mamma.
Jag har alltid haft henne.. och nu har jag henne inte.

Jag har en högre kraft som älskar mig förbehållslöst och alltid är med mig om jag bara vill se det.
Men jag saknar den som gjorde det och var fysiskt påtagligt HÄR, på jorden. I min livstid.
Jag saknar kaffe i mammas soffa, djupa diskussioner, bollplankande och mys.

Och nu när det händer så många BRA saker i mitt liv, så blir saknaden ännu tydligare.

En av de bra sakerna är att jag numera har normalvikt.
Att jag inte återgått till att bedöva mig med mat.
Att jag lyckats hantera min verklighet, mina sorger och bedrövelser och mina glädjefnatt på andra sätt än med att äta. Teoretiskt är det så självklart och enkelt. Men i praktiken är det allt annat än lätt. Eller ja.. NUMERA.. eller JUST NU.. är det ganska enkelt. Men så har jag tränat på det i 1,5 år, också. Livet, utan bedövning.

En annan av de bra sakerna - och den hör liksom ihop med den första - är att om fyra dagar ska jag genomgå en Stor Bukplastik. Ni vet, en såndär operation där man skär från höft till höft, och sen skär loss huden från underlaget, hela vägen upp till revbenen. Drar ner huden allt som går, klipper bort överflödet och syr ihop. Och gör ett nytt hål för naveln, förstås.
Ibland behöver de också sy ihop magmusklerna för att de delat på sig. Vet inte säkert hur det blir med den saken på mig.

Det är landstinget som fixar operationen. Jag är jättelycklig över det. Äntligen kommer jag att kunna springa utan att det gör ont i 'hänget'. Äntligen kommer jag att kunna köpa byxor som passar BÅDE över magen och över benen. Och äntligen kommer jag att slippa se ut som en gammelfarmor när jag är mer lättklädd (eller kanske t o m naken).

En tredje bra sak: I slutet av april får jag veta om jag får 'varaktig sjukpension'.
Det mesta tyder på det. Både försäkringskassan och arbetsförmedlingen rekommenderar det, och det gör det ju en aning mer sannolikt att det faktiskt BLIR så, även om det inte är min handläggare på fk som tar själva pensionsbeslutet.
Det kändes först väldigt jobbigt, det där med att acceptera att jag inte funkar.
Nu när jag hunnit sörja lite, vänja mig och känna på det, så känns det faktiskt oerhört skönt. Äntligen har någon genomskådat mig, efter nästan tjugo år av ViljaOchFörsöka och KraschaVarjeGång. Kanske kan det få vara dags att slappna av och SLUTA bita ihop och kämpa. Kanske kan det få vara dags att helt enkelt få min vardag att fungera så bra som det går.
Och vara nöjd så. Prestera utifrån vad jag faktiskt kan och mår bra av (eller trots), och inte utefter vad jag tror att man måste.

En fjärde bra sak (det här blir den sista.. i det här inlägget i alla fall...).. Om det nu blir så att jag får pension, så finns ett litet torp att hyra i norra småland lagom tills min uppsägningstid på lägenheten är slut. Eller torp och torp, det är ett gårdshus i lagom storlek. Bra folk i själva 'stora huset'. Och jag får odla, och jag får ha höns och får tillsammans med husägaren.
Jag har fri ved och kan elda för värme och matlagning och använda el mest bara till lyx som laptopen och andra moderniteter jag inte vill leva utan.
Jag slipper stan och all stress och alla intryck (känsligheten för sånt är EN del i varför jag funkar så 'dåligt') av olika slag. Jag får tid och energi att landa, ta hand om mig, skapa.

Livsmakeover, helt enkelt...!
Fattas bara en ny frisyr (tänker faktiskt göra mig ulldreads att fläta fast i håret...) och lagom solbränna så är den komplett!

Lev mjukt
/Lotta